Dutch Baroque Era Painter, ca.1563-1640. He was one of the founders of Dutch marine painting. Painter and draughtsman. By his own account, he received his early training in Delft, home of his mother's family. Van Mander reports that Hendrick's stepfather, like his father a ceramic artist, forced him to work as a decorator of ceramic vessels, which caused the young artist to leave home and embark on extensive travels in Spain and Italy. After working for ecclesiastical patrons in Florence and Rome, he was employed for at least two years (c. 1585-7) by Cardinal Ferdinando de' Medici, who in October 1587 succeeded Francesco I as Grand Duke of Tuscany. Ferdinando's keen interest in ships and the navy seems to have been a determining factor in Vroom's choice of subject-matter. According to Lanzi, he was known in Rome as 'Lo Spagnolo' (since he had arrived there from Spain). Among his earliest works may be a group of marine paintings attributed to him (Rome, Villa Colonna). His friendship in Rome with Paul Bril, mentioned by van Mander, had no effect on Hendrick's painting style, but Bril's influence is discernible in a group of landscape drawings  Related Paintings of VROOM, Hendrick Cornelisz. :. | Arrival at Vlissingen of the Elector Palatinate Frederick V | The Arrival at Vlissingen of the Elector Palatinate Frederick V wr | Arrival of a Dutch Three-master at Schloss Kronberg srt | The Harbour in Amsterdam we | A Dutch Ship and a Kaag in a Fresh Breeze |
Related Artists:
David Henry Friston
(1820 - 1906) was a British illustrator and figure painter in the Victorian Era. He is best remembered as the creator of the first illustrations of Sherlock Holmes in 1887, as well as his illustrations of the controversial female vampire story Carmilla (1872). He is also remembered for his illustrations accompanying reviews of Gilbert and Sullivan operas and plays of W. S. Gilbert in The Illustrated London News and the Illustrated Sporting and Dramatic News in the 1870s and 1880s.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .
ENGELBRECHTSZ., Cornelis
Dutch painter (b. 1468, Leiden, d. 1533, Leiden).